
Honung som är lokalt producerad i Alicante - För mig flytande guld som jag smugglade ner i resväskan när jag lämnade Spanien, foto: Louise Johansson
Jag har fått dille på honung. Den bärnstensflytande nektarbomben gör mig galen. En liten sked till frukosten. En liten sked på de nybakade muffinsarna. En liten sked i maten. I teet. I ansiktsmasken. På glassen. Vilken universalgåva. Och jag tänker faktiskt gotta mig vidare i den trögflytande sockerlösningen då det sägs att den håller blodsockernivån i en jämn balans. Bra va? Ni hör ju, det känns ju i alla fall bättre att tänka så
.
Jag har alltid önskat mig en riktig honungssked i trä, en sån man bara ser i film. Under min New York-resa, närmare bestämt i Brooklyn besökte vi en liten specialnischad köksbutik som hade rubb och stubb. Ögonen fullkomligen rullade på mig som jag dragit högsta vinsten på en enarmad bandit. Hylla upp och hylla ner. Jublandes såg jag den i vackert marmoretat olivträ. Den pryder nu min honungsburk som ett mästerverk på köksbänken.