Redan som 7 åring satt jag dinglandes med benen på köksbänken vid mammas sida när hon lagade mat. Min favoriträtt var absolut hennes spaghetti och köttfärssås. Jag var lika fascinerad av både de enkla sakerna som att till exempel den stekta löken doftade så otroligt gott liksom de lite mer spektakulära, som när kycklingen skulle styckas.
Att jag var så pass intresserad av matlagning kan te sig lite underligt, då det genuina, gastronomiska intresset saknades där hemma. Missförstå mig inte, min mamma lagade fantastiskt god mat, men att leva på köttfärssås, korv Stroganoff och kyckling i curry vecka ut och vecka in vidgade ju inte mina gastronomiska vyer direkt. Kanske var det gemenskapen kring spisen som tilltalade mig?
Jag 6 år
Nästa fas i mitt matintresse infann sig när jag var 13-14 år gammal. Jag började prenumerera på ”Allt om mat”, något mina tjejkompisar hade lite roligt åt då den givna tidningen skulle vara ”Veckorevyn”. Nu utmålar jag mig själv som en ”matnörd” men det är självklart att både killar, smink och idrott upptog en stor del av ens liv då också.
Direkt efter gymnasiet gick jag hotell- och restaurangprogrammet och testade sedan på kallskänksyrket. Efter bara ett år hade jag avverkat tre jobb. På min första anställning såldes verksamheten och på kommande anställning blev det konkurs. Jag gjorde ett sista och tredje försök på ett nyöppnat hotell i Göteborg. På grund av försenad öppning och personalbrist slutade jag redan efter två månader. Efter denna mindre lyckade start kändes det som att restaurangbranschen absolut inte hade något att erbjuda mig.
Åren som följde testade jag flera olika typer av yrken. Bland annat som säljare i en klädaffär och en smyckesbutik. Jag har arbetat som receptionist på en friskvårdsanläggning och en vårdcentral. De tre sista åren (och fortfarande) har jag arbetat med lager och administration i vårt familjeföretag inom VA-branschen.
Med min kärlek kom passionen för matlagningen återigen till mig. Jag träffade Peter, min sambo som driver en lunchrestaurang. Trots hans yrke är det alltid jag som står vid grytorna hemma. Det bästa som jag vet är när man får besök av vänner och får snurra runt i köket i timmar.
Något som jag uppskattar mycket är att få gå på restaurang och bara njuta av mat, dryck och trevligt sällskap. Det ögonblicket är underbart och jag brukar ofta tänka för mig själv ”nu mår jag riktigt bra”.
Kanske kan ”Sveriges mästerkock” ge mig en chans till att få förmedla just den känslan till andra människor i framtiden…
Louise.
